Arkiv för juni, 2010

Mot skärgården!

20 juni, 2010

Idag bär det av till skärgården! Så sjukt mycket packning vi lyckats få ihop men det gäller att vara förberedd på allt.. sen att det är typ 3 flak öl och en kasse med massa sprit också är ju bara en bättre form av förberedelse!

Sjukt trött är jag och tanken att vi ska köra bil i x antal timmar till Stockholm är inte jättelockande men priset när vi kommer hem är min underbara syster och min framtida springslav Patrik!

Jag ska försöka förmedla lite bloggposter via mobilen om täckningen tillåter, men annars så ha två underbara veckor allihopa! <3

Öl i solen -igen

17 juni, 2010


Myyyyyys!

Sexig svettbomb

17 juni, 2010


Woho, så här glad är jag efter att få träna igen! En maxpuls som var på 228 hade jag dock vilket är helt sjukt för så jobbigt var det inte :) nu ut i solen för att ja, sola!

Äntligen får jag springa!

17 juni, 2010

Idag mina vänner får jag äntligen ta mig en springtur! Det har gått hm.. 3 veckor sen jag tränade sist, ja bortsett från de 2,1 MILEN jag sprang i lördags då. Förstår ni hur mycket jag har längtat? Visserligen kommer det bara bli en 5 km eller så då jag måste återhämta mig i lagom takt men ändå, 5 efterlängtade kilometer.

Så idag ska jag få testa min nya korta springbyxor, ett nytt linne, min nya fotsensor och troligtvis min keps då det är strålande sol och inga moln ute. Fan va nice. Efter det ska jag ut och sola, lyssna på Harry Potter i ljudbok, träffa Sandra och gå på stan. En heltrevlig torsdag helt enkelt.

Utöver det sitter jag och grubblar lite. Jag tänkte att jag skulle springa Göteborgsvarvet nästa år men så påminde min PT mig att det faktiskt finns lite lopp nu i höst, exempelvis Lidingöloppet och Stockholmshalvmaraton som går i September. Så just nu går mina tankar till halvmaran.. tänk att slippa vänta ett år på revansch?! Det enda problemet, som inte är ett jättestort är att loppet då går i Stockholm. Men och andra sidan ger det mig en chans att träffa min familj lagom till min systers födelsedag. Dubbel flyga att ha ihjäl! Japp jag ska tänka lite extra på det idag innan jag bestämmer mig, vad tycker ni jag ska göra?

Semester

16 juni, 2010


Sitter på balkongen i värmen och avnjuter en kall öl samtidigt som jag epilerar benen. Bitterljuvt!

Rastlös

16 juni, 2010

Så ja.. missförstå mig inte. Jag har varken jobb eller skola att tänka på, har bestämt att jag inte behöver ta tag i jobbsökandet förrän jag är tillbaka från skärgården, dvs om 3 veckor. Inga måsten som hänger i ryggen, inget alls. Inte konstigt att jag är rastlös!

Igår stod jag i 3 timmar och bakade bullar. Mycket goda om någon undrar, jättebra ur gå-ner-i-vikt-synpunkt men wth, jag har semester! Men det jag allra helst vill göra är att gå ut och springa. Idag skiner solen och inte ett moln är det på himlen heller.. men vet ni vad. Jag måste vara HEMMA hela jävla dagen då den ska komma några nissar och titta på mina element. De behöver tillträde till min lägenhet någonstans mellan 7:30-16:30. Hur rättvist är det?! Nej, jag ska nog försöka skriva en lapp eller nåt och säga att jag är ute. De får tycka vad de vill om saken.

Tills dess ja.. ska som sagt upp till skärgården på söndag. Min kära systers pojkvän ska med och han har anmält sig till Midnattsloppet. Därför har jag bestämt att jag ska köra lite bootcamp under de här två veckorna med honom och riktigt pressa han för att få bättre tider. Förstå hur kul det är :D
Så just nu försöker jag kolla upp lite schema och dylikt. Dessutom, att springa ute på landet är helt fantastiskt. Som jag längtar! Ahhh!

Jag har sprungit 2,1 mil!

14 juni, 2010

Varning! Lång inlägg! :)
Dagen började med att jag gick upp vid 9-tiden efter en relativt god natts sömn. Jag åt min vanliga frukost på yoghurt och havrefras samt en liten banan. Vid 12-tiden körde min älskling ner mig till bussarna som skulle ta mig till Kastrups strandpark i Danmark. På bussen satte jag mig bredvid en annan tjej och vi började prata på om allt möjligt, väldigt trevligt! När vi kom fram till andra sidan bron började det spöregna rejält. På med min fina sopsäck som jag klippt hål i för huvud och armar. Efter att ha gått i ca 5 minuter slutade det regna.. Visst väldigt skönt men fötter, strumpor och skor var redan dygnsura. Typiskt! Väl framme letade jag reda på sötnosarna Hanna, Karin och Molly som var mitt sällskap innan start. Tack så jättemycket tjejer, var jätteskönt att ni hade tid och komma och heja på mig!

Saker jag lagt fram dagen innan.

Vid 16:00 var det dags för loppet. En kvart innan gick jag och ställde mig vid min startgrupp som skulle ha en måltid mellan 2:15-2:30. På en gång så började hela ledet med folk gå framåt. I ungefär en halvtimme gick vi för att komma fram till nedgången för tunneln. Innan dess var det många, inklusive mig, som sprang in i buskarna på sidan för en sista kisspaus. Såg väldigt underhållande ut att se alla killar på rad och massa tjejer i buskarna!
Jag innan jag åkt över till Danmark.
Nu började alla framför mig jogga lite lätt och jag sprang över startlinjen och in i tunneln. Väl i tunneln så kom det med jämna mellanrum vågar av klappar och skrik som ekade vilket var riktigt häftigt att få uppleva. Däremot var det riktigt dålig luft och jag svettades verkligen sönder. I ca 4 km sprang vi där inne och det enda jag kunde tänka på var att jag måste få luft innan jag svimmar! Vid första kilometern tittade jag på klockan som visade 6:11 vilket är långsammare än jag tänkt mig att springa men det var svårt att ta sig fram stundtals då det var trångt. Även kilometer två gick i samma tempo och det var inte förrän kilometer 3 som tiden slutade runt 6:25 som jag insåg att jag var helt ur form. Jag behövde kämpa för att hålla det tempot uppe som jag normalt ser som lugnt!
Hur som helst kom vi ut ur tunneln och den första vätskestationen närmade sig. Redan flera meter innan behövde alla gå för att komma framåt och jag tog tacksamt emot vattnet jag fick men även luften och den extrema blåsten som kom. Efter vätskestationen var det bara att börja springa igen du på pepparholmen. Det var skönt att vinden blåste på så ordentligt som den gjorde och jag kämpade på även om det inte gick så snabbt. Sedan började den 5 km långa uppförsbacken. Tack och lov för att vinden blåste så starkt i min rygg, hade aldrig kommit upp för den backen annars! Solen sken ordentligt men jag hade klätt mig alldeles lagom varmt så det slapp jag iaf tänka på. Annars så var det gott om plats och inte alls svårt att ta sig framåt. Det var efter ca 10 km som mina fötter börja göra riktigt ont. Varje steg brände vilket även det var väldigt konstigt eftersom jag normalt sett inte alls brukar ha problem med det. 

Folk som gått i mål före mig.
Skönaste känslan var när man kom till mitten av bron och visste att det väntande ca 3 km nedförsbacke. Där sprang jag även i kapp människorna som hade ballonger med en sluttid på 2:20, jag höll kapp med deras fart som för övrigt inte alls var snabb men jag fick kämpa ordentligt. När vi kom av från bron orkade jag inte hänga på dem längre och gick en liten stund. Herregud säger jag bara, mina fötter skrek av smärta och mina ben, stackars ben! De var extremt stela och hemska. Då hade jag bara sprungit runt 16-17km vilket är en sträcka jag sprungit förr UTAN några som helst krämpor och smärtor. Då kan ni tänka er hur hårt det här med att vara sjuk två veckor innan loppet och även vara lite hes under själva loppet påverkar. Jag tror inte jag  har förlorat allt jag tränat upp under vinter/vår men usch, jag har sällan känt mig så otränad.
Sista 4 km joggade jag väldigt lätt och vid varje km-markering gick jag i 1-2 minuter. Jag var trött och less och nu började det bli riktigt kallt. När det var ca 1,5 km kvar började jag jogga igen och vägrade stanna förrän jag var i mål. Och vilken känsla det var! Jag har tagit mig 2,1 mil på ungefär 2,5 timme! Visserligen runt 20 minuter senare än vad jag planerat men så är det. Väl i mål behövde vi gå i säkert 20 minuter innan vi fick vår medalj och innan jag mötte upp älsklingen och Filip som hade varma kläder till mig. Just för att det var så kallt så blev det bara en bild, jag var mest tacksam att ta mig i mål.

Jag i mål, ni kan skymta medaljen innanför huvan!
Så här i efterhand är jag ändå nöjd. Jag hade sämst förutsättningar men eftersom jag märkte att jag var helt ur form redan i början i loppet så var det skönt att slippa pressen att kämpa mot en tid utan bara satsa på att ta mig i mål. Men visst är jag också besviken. Jag har verkligen tränat hårt inför det här och sedan för att jag blev sjuk så sprang jag loppet som att jag varit helt otränad.. Enligt min egen klocka kom jag i mål runt 2,5 h, dvs ett tempo runt dryga 7 min/km. Tyvärr hade de problem med tidtagningen så än så länge finns inte mina kmtider uppe samt att min sluttid nu står på 2 h och 55 min eftersom den räknade från när FÖRSTA starten gick, inte när jag gick över startlinjen. Jag hoppas de åtgärdar det här snarast.
Min jättefina medalj!
Men allt som allt är jag nöjd. Jag kom i mål! Nästa år är det Göteborgsvarvet som gäller och då jävlar ska jag gå under 2h utan problem och så mycket som jag varit sjuk sen nyår är verkligen extremt. Öroninflammation gånger många samt flertalet förkylningar som toppas av med min sista megaförkylning med heshet, hosta och hela skiten. Nej du, allt för besviken är jag inte. Dessutom är jag så extremt glad för alla som grattade mig på Facebook, nu är änglar allihopa! Jag känner mig verkligen jätteduktig efter alla kommentarer!

Jag har sprungit 2,1 mil!

13 juni, 2010

Varning! Lång inlägg! :)

Dagen började med att jag gick upp vid 9-tiden efter en relativt god natts sömn. Jag åt min vanliga frukost på yoghurt och havrefras samt en liten banan. Vid 12-tiden körde min älskling ner mig till bussarna som skulle ta mig till Kastrups strandpark i Danmark. På bussen satte jag mig bredvid en annan tjej och vi började prata på om allt möjligt, väldigt trevligt! När vi kom fram till andra sidan bron började det spöregna rejält. På med min fina sopsäck som jag klippt hål i för huvud och armar. Efter att ha gått i ca 5 minuter slutade det regna.. Visst väldigt skönt men fötter, strumpor och skor var redan dygnsura. Typiskt! Väl framme letade jag reda på sötnosarna Hanna, Karin och Molly som var mitt sällskap innan start. Tack så jättemycket tjejer, var jätteskönt att ni hade tid och komma och heja på mig!

Vid 16:00 var det dags för loppet. En kvart innan gick jag och ställde mig vid min startgrupp som skulle ha en måltid mellan 2:15-2:30. På en gång så började hela ledet med folk gå framåt. I ungefär en halvtimme gick vi för att komma fram till nedgången för tunneln. Innan dess var det många, inklusive mig, som sprang in i buskarna på sidan för en sista kisspaus. Såg väldigt underhållande ut att se alla killar på rad och massa tjejer i buskarna!

Nu började alla framför mig jogga lite lätt och jag sprang över startlinjen och in i tunneln. Väl i tunneln så kom det med jämna mellanrum vågar av klappar och skrik som var riktigt häftigt att få uppleva. Däremot var det riktigt dålig luft och jag svettades verkligen sönder. I ca 4 km sprang vi där inne och det enda jag kunde tänka på var att jag måste få luft innan jag svimmar! Vid första kilometern tittade jag på klockan som visade 6:11 vilket är långsammare än jag tänkt mig att springa men det var svårt att ta sig fram stundtals då det var trångt. Även kilometer två gick i samma tempo och det var inte förrän kilometer 3 som tiden slutade runt 6:25 som jag insåg att jag var helt ur form. Jag behövde kämpa för att hålla det tempot uppe som jag normalt ser som lugnt!

Hur som helst kom vi ut ur tunneln och den första vätskestationen närmade sig. Redan flera meter innan behövde alla gå för att komma framåt och jag tog tacksamt emot vattnet jag fick men även luften och den extrema blåsten som kom. Efter vätskestationen var det bara att börja springa igen du på pepparholmen. Det var skönt att vinden blåste på så ordentligt som den gjorde och jag kämpade på även om det inte gick så snabbt. Sedan började den 5 km långa uppförsbacken. Tack och lov för att vinden blåste så starkt i min rygg, hade aldrig kommit upp för den backen annars! Solen sken ordentligt men jag hade klätt mig alldeles lagom varmt så det slapp jag iaf tänka på. Annars så var det gott om plats och inte alls svårt att ta sig framåt. Det var efter ca 10 km som mina fötter börja göra riktigt ont. Varje steg brände vilket även det var väldigt konstigt eftersom jag normalt sett inte alls brukar ha problem med det.

Skönaste känslan var när man kom till mitten av bron och visste att det väntande ca 3 km nedförsbacke. Där sprang jag även i kapp människorna som hade ballonger med en sluttid på 2:20, jag höll kapp med deras fart som för övrigt inte alls var snabb men jag fick kämpa ordentligt. När vi kom av från bron orkade jag inte hänga på dem längre och gick en liten stund. Herregud säger jag bara, mina fötter skrek av smärta och mina ben, stackars ben! De var extremt stela och hemska. Då hade jag bara sprungit runt 16-17km vilket är en sträcka jag sprungit förr UTAN några som helst krämpor och smärtor. Då kan ni tänka er hur hårt det här med att vara sjuk två veckor innan loppet och även vara lite hes under själva loppet påverkar. Jag tror inte jag  har förlorat allt jag tränat upp under vinter/vår men usch, jag har sällan känt mig så otränad.

Sista 4 km joggade jag väldigt lätt och vid varje km-markering gick jag i 1-2 minuter. Jag var trött och less och nu började det bli riktigt kallt. När det var ca 1,5 km kvar började jag jogga igen och vägrade stanna förrän jag var i mål. Och vilken känsla det var! Jag har tagit mig 2,1 mil på ungefär 2,5 timme! Visserligen runt 20 minuter senare än vad jag planerat men så är det. Väl i mål behövde vi gå i säkert 20 minuter innan vi fick vår medalj och innan jag mötte upp älsklingen och Filip som hade varma kläder till mig. Just för att det var så kallt så blev det bara en bild, jag var mest tacksam att ta mig i mål.

Så här i efterhand är jag ändå nöjd. Jag hade sämst förutsättningar men eftersom jag märkte att jag var helt ur form redan i början i loppet så var det skönt att slippa pressen att kämpa mot en tid utan bara satsa på att ta mig i mål. Men visst är jag också besviken. Jag har verkligen tränat hårt inför det här och sedan för att jag blev sjuk så sprang jag loppet som att jag varit helt otränad.. Enligt min egen klocka kom jag i mål runt 2,5 h, dvs ett tempo runt dryga 7 min/km. Tyvärr hade de problem med tidtagningen så än så länge finns inte mina kmtider uppe samt att min sluttid nu står på 2 h och 55 min eftersom den räknade från när FÖRSTA starten gick, inte när jag gick över startlinjen. Jag hoppas de åtgärdar det här snarast.

Men allt som allt är jag nöjd. Jag kom i mål! Nästa år är det Göteborgsvarvet som gäller och då jävlar ska jag gå under 2h utan problem och så mycket som jag varit sjuk sen nyår är verkligen extremt. Öroninflammation gånger många samt flertalet förkylningar som toppas av med min sista megaförkylning med heshet, hosta och hela skiten. Nej du, allt för besviken är jag inte. Dessutom är jag så extremt glad för alla som grattade mig på Facebook, nu är änglar allihopa! Jag känner mig verkligen jätteduktig efter alla kommentarer.

Dagen D

12 juni, 2010

Nervositeten stiger för varje sekund. Vädret verkar rätt lovande för tillfället, enligt de flesta väderleksrapporter har de sagt att det ska vara lite regn men att det ska spricka upp på eftermiddagen när loppet börjar. Fast nu när jag tittar ut är det sol och blå himmel på sina ställen fast mycket mycket stormigt! Troligtvis skulle det bli stark medvind upp för backen som är 5 km lång, skönt!

Jaa.. ska väl få i mig lite frukost och sådant. Sedan kommer det svåra att bestämma vilka kläder jag ska ha. De hade frågestund med Anders Szalkai på sydsvenskan igår och många frågade om vad de skulle ha på sig och lite andra vettiga tips. Eftersom jag aldrig sprungit en halvmara förr så var det tacksam läsning från min sida.

Oho.. nervöst!

Laddar inför morgondagen

11 juni, 2010

Har hämtat ut min nummerlapp för morgondagen nu. Ni förstår inte hur mycket jag längtar! Det är bara synd att jag varit sjuk men jag ska försöka springa på så gott jag kan. Min startgrupp beräknas ha en löptid på 2:15-2:30, men jag tror snarare jag hamnar mellan 2.00-2:15, dvs om allt går som det ska. När jag anmälde mig kändes en halvmara som fruktansvärt långt, idag har jag inte alls samma känsla och funderar starkt på att anmäla mig till Stockholms Maraton nästa år.. helt sjukt egentligen.
För övrigt, så fick jag ett nyhetsbrev där det stod såhär:
Följ Broloppet via webben
Din familj, dina vänner eller kollegor kan se loppet live via SVT:s webbsändning på www.svt.se/sydnytt
Flera kameror kommer att följa loppet från uppladdningen innan start kl 15.30 till 18.00. De kommer också visa intervjuer med löpare både innan och under loppet. Som expertkommentator har SVT tagit in en av Sveriges bästa maratonlöpare genom tiderna, Kjell-Erik Ståhl.

Så har du tråkigt kan du titta och förhoppningsvis se mig springa förbi! :) Min sluttid kan ni hitta på denna länk så fort jag passerat mållinjen.. vet inte helt säkert när det blir, men kanske runt 19tiden? Min startgrupp startar näst sist och loppet börjar klockan 16:00. Vi får se helt enkelt :)