Arkiv för oktober, 2010

Fantastiska backintervaller

15 oktober, 2010

Fredag äntligen! Veckan har gått fort men det har varit kul både på jobb och med träningen. Igår sprang jag underbara backintervaller. Även fast det är tungt är det nog ett av mina favoritpass. Att satsa allt man har i x antal meter, igår 150 m. Körde runt en 8 ruscher med en 3 km lång uppvärmning. Vaderna krampade nästan sönder totalt när jag joggade hem men helt klart värt det. Härligt.

Seriouz thinker?!

Japp. Men snart får jag nog ändå åka hem, tog bilen imorse så var här på jobbet redan halv 8. Jag föredrar tidiga mornar jämfört med sena eftermiddagar. Jag har liksom mer energi och fokus då.

I helgen ska jag och sambon in till stan och shoppa halloween outfits samt att jag som sagt ska fixa lite nya träningskläder. På kvällen tänkte jag ta ut honom på en liten dejt och äta på restaurang, det var väldigt länge sedan sist nu! Slutligen ska jag även springa långpass på 18 härliga km.

Vad ska ni göra i helgen?

Snyggast på gymmet?

14 oktober, 2010

Igår slogs jag av en tanke när jag gick in på gymmet:
Jag känner mig nog som snyggast när jag är på gymmet.

Detta kan verkas lite konstigt eftersom jag svettas, håret ser lite halvrisigt ut och sminket jag haft under dagen är nästan borta. Så varför denna känslan?

Igår hade på mig ett tight rosa linne som verkligen visar upp mina överflödiga kilon men som jag konstigt nog ändå trivs ovanligt bra i. Linnet visar mina armar som jag normalt har extrema komplex över men på gymmet gärna visar upp när jag utsätter dem för hård träning. Utöver det hade jag en vit sportbh som delvis syns under linnet och mina caprilöpartights som gör att mina ben ser otroligt vältränade ut.

Det börjar med att jag hälsade på två killar jag pratade med lite i måndags på gymmet som genast kände igen mig när jag klev in i salen. Bara en sådan gest tycker jag är väldigt roligt eftersom jag alltid annars är ensam på gymmet. Men en annan sak är också att eftersom jag vågar ta för mig kring de fria vikterna, vågar fråga om en person är klar med en bänk eller framför allt vågar ta i och grymta när jag lyfter något som är riktigt tungt så ser jag blickarna i ögonvrån från killarna i gymmet. Tänk, de tittar på lilla mig när jag tränar. Vilken egoboost! Nu menar jag inte att de tycker jag är skitsnygg men jag tror de uppskattar mitt självförtroende på gymmet och kanske också blir lite imponerade? Och det är ofta de försöker möta min blick för att ge mig ett uppmuntrande leende. Självsäkerhet är sexigt på alla människor, oavsett vikt, kroppsform eller längd.

Så ja, gymmet har blivit stället där känner mig säker. Säker på mig själv och vad jag är kapabel till. När jag inte är tillsammans med min sambo, där är jag tryggast.

Iphone 4

13 oktober, 2010

Kan för övrigt meddela att jag fick en läcker iPhone 4 via jobbet igår. Har suttit och spelat Plants vs Zombies nu en massa sen igår och min lilla leksak är riktigt kul! Det finns verkligen en uppsjö av appar att ladda ner som ändå hjälper till i vardagslivet lite. Nu ska jag bara koppla ihop den med bloggen så ska jag försöka bjuda på bilder från den otroliga kameran.. Ja alltså, bilder blir det men kanske inte så fantastiska.

Här är ett exempel, en av jobbets tjusiga kaffekoppar med tillhörande kaffe. Precis vad som behövs på eftermiddagen när jag är som mest trött.

Är du redo för vinterlöpning?

12 oktober, 2010

Picture is unrelated. Men visst fan är min hörlurar fina? :D

Sitter på jobbet och myser i en filt. Det är redan kallt här inne, jag vågar knappt tänka på hur det kommer bli i vinter sen. Sitter och suktar efter helgen då det ska införskaffas ett par nya löpardojjor samt har jag dryga tusenlappen i presentkort att spendera på stadium som jag fick i födelsedagspresent. Dags att göra sig redo för vinterlöpning med andra ord!

Sura äpplet

11 oktober, 2010

Igår var jag inte direkt orolig över knät, det gör ont då och då när man springer. Eller ont och ont, det känns av om man säger så. Men idag har jag fortfarande smärta i mitt knä när jag går. Det är löparknä och jag vet vad jag ska göra åt det, men det är så fruktansvärt frustrerande. Jag gick ju nyss igenom den här processen i somras med det andra knät!

Loppet närmar sig, ungefär en månad kvar. Det är fan ta mig typiskt att det alltid ska hända en massa skit för min  del innan lopp. Antingen sjukdom eller något annat.

Dags att bita i det sura äpplet då och försöka börja göra mig själv hel igen då. Dock känns det inte som det är lika allvarligt denna gången som förra, jag lever på det hoppet än så länge iaf.

Curse you löparknä

10 oktober, 2010

Tog mig till gymmet idag för att köra veckans axel/rygg-pass som jag inte hann med tidigare. Efter det ville jag slänga in ett återhämtningspass på löpbandet för mina stackars ben som arbetade på så bra igår.

Benen var med men inte knät. Och nej nej, det är inte samma löparknä jag drog med i somras utan nu är det andra knät som också vill ha uppmärksamhet. Jag kunde troligtvis springa i 30 min men det kändes inte värt det så det blev ett lugnare tempo varvat med löpning med ett par förvånansvärt pigga ben.
Nåväl, bortsett från det kändes det bra och nu har jag stretchat och isat knät till tusen. Förhoppningsvis räcker vilan och stretching varje dag för att göra det bra tills nästa löppass. Det har funkat förr.

Dagen Z

10 oktober, 2010

Jag vet, mycket bilder på olika väder utanför min lägenhet men idag är det riktigt dimmigt ute. Man ser knappt huset mitt emot vilket innebär att idag kan vara dagen när zombisarna attackerar. Vi bor på bottenvåningen så att vi är helt körda och kommer dö först. Vilket öde.

Långpass i soliga, höstiga Malmö

9 oktober, 2010

Jo idag var det långpass runt 16-17km som gällde. Jag åt en bra frukost, väntade 2h och begav mig sedan ut i ett underbart höstigt Malmö. Solen sken och det var perfekt värme för det jag hade på mig. Jag hade bestämt innan för att vara lite wild and crazy och springa på ställen jag aldrig varit på.

Det började rätt bra ändå, i ungefär en mil. Sen kom jag till en golfbana som tydligen var belägen mitt i Malmö(wtf?) och jag kom för allt i världen inte av den där banan. Jag snurrade runt där i ungefär 3km innan jag äntligen såg asfalt och civilisation. Jag glädjeskuttade fram till asfalten och sprang några 100 meter tills jag insåg att jag nästan var hemma. Upptäckte att jag ”bara” sprungit 13 km så jag sprang i motsatt håll från mitt hem och begav mig ut på en runda jag vet var ungefär 4 km.
Lite statz:
Sträcka: 16,7 km
Tid: 1:44:37
Tempo: 6:16 min/km
Medelpuls: 163 (84%)
Maxpuls: 173 (89%)
Kcal: 1350
Sitter nu och bara njuter. Pulsen var lagom låg, tempot förvånadsvärt snabbt och benen pigga. Vilket pass! Räknar man lite snabbt i huvudet så innebär det att jag har ungefär 25 min på mig att springa resterande dryga 4 km för att komma upp i en halvmara och klara det under 2:10h. Och detta på träning! På tävlingen den 14:e november, då jävlar ska jag nog satsa på mina 2:05. Dock ska det tilläggas att jag behövde stanna och försöka lokalisera vart jag var under detta passet några gånger, men att springa sträckan i ett svep är inget problem – att stanna för mig gör det nästan jobbigare att springa vidare istället för att ge mer krafter.
Yes we can?!

Göteborgsvarvet fullt

8 oktober, 2010

Det är som att världen skriker åt mig:
Våga chansa! Satsa marathon 2011!

Inget Göteborgsvarv utesluter den ursäkten att ”bara” satsa på halvmara igen nästa år. Många ”tecken” hit och dit som pekar på att jag borde anmäla mig till Stockholm marathon 2011. Visserligen är det kanske jag som letar efter dem men ändå..

Du är starkare än du tror!

7 oktober, 2010

Tänkte jag skulle reflektera lite angående ämnet tjejer på gymmet som vågar ta i. Det är ett ämne jag läst mycket om på bloggar på senare tid och jag känner att även jag vill ta upp det.

Kommer man in på ett gym är det oftast uppdelat att grabbarna står borta vid de fria vikterna och tränar, gärna två och två, samtidigt som de grymtar, tar i och peppar varandra genom att skrika: ”Två till klarar du, kom igen!”. I den andra delen där konditionsmaskinerna är står tjejer och springer, crosstrainar och cyklar i olika takter, oftast utan sällskap. Ibland har de även med en tidning – men då är tempot inte speciellt ansträngande.
När de senare bestämmer att de är klara med konditionen går de försiktigt fram till maskinerna samtidigt som de försöker lista ut hur man använder dem och vilka maskiner de ska välja. När de väl sitter där så är de många gånger inte helt korrekt inställda och vikterna är felaktiga(oftast för lätt mot vad de egentligen klarar av). Observera att såhär är det självklart inte alltid, men tyvärr oftare än vad det borde vara!
Så nu tjejer, nu slutar ni vela! Det har hänt att när jag står och pressar (för mig) tunga vikter, antingen på maskiner eller vid de fria vikterna, så kommer det fram någon som mer än gärna hjälper mig med tekniken. Om inte annat så blir killarna/tjejerna som står vid de fria vikterna glada om jag ber om deras råd att de mer än gärna hjälper till. Våga även träna med tyngre vikter än vad ni tror ni klarar av, det ska vara jobbigt och tungt att styrketräna.
Och för er som känner er ”för feta” för att gå till gymmet. Det är bara ditt egna huvud som spökar med dig, jag vet att de som är på gymmet snarare bli imponerade över att ni går dit och vågar mer än något annat. Speciellt om det är en tjej som vågar. Jag tycker programmet Biggest Looser är ett jättebra exempel på det. Ta plats, visa att ni också hör hemma där minst lika mycket som alla andra, det lönar sig verkligen i längden.
Något som jag känner är att jag saknar någon i mitt liv som skriker på mig att orka två till repetitioner, någon som jag kan peppa och som kan peppa mig tillbaka. Visserligen kan en PT göra det, men vi vet alla att det är lite för dyrt att ha en sådan i hela sitt liv. Jag vill ha det så som grabbarna som alltid tränar ihop har det men tyvärr har jag ingen kompis som är intresserad av det direkt. Tråkigt men sant.
Hur känner ni kring detta? Har ni någon som peppar er på gymmet bortsett från en PT eller är ni helt själva?