Arkiv för maj, 2012

Jag lever!

27 maj, 2012

Hej och hå! Jag lever men hinner faktiskt inte med att blogga och knappt ens att träna.
Men vet ni, det går det med (fast ja, det är temporärt annars hade det fan inte gått!).

För ja, nu på lördag, alltså om mindre än en vecka då gifter jag mig. I skärgården. Ett tredagarsevent med ca 70 gäster – så med andra ord tusen saker som ska styras upp så alla får en fantastisk helg! Jag hade gärna sprungit Stockholm marathon men jag kände att bröllop står liiiite högre än maran. Men jag kommer ändå heja på som sjutton ni som ska springa!

Förra helgen hade jag min möhippa. Min kära vänner hade fixat en perfekt dag med massa skratt (och massa shotar) och min käreste hade även han svensexa samma dag. Jag kunde verkligen inte önskat mig något mer – tack så hemskt mycket!

Och igår var det Eurovisionkväll med massa vänner. Också en väldigt rolig kväll som blev ännu roligare av att Loreen kammade hem vinsten. Woho!!

Så ja, mellan allt detta så blir lite löparpass som inte blir mer varierande än vanliga distanspass. Men det är skönt och nödvändigt när jag behöver rensa huvudet samtidigt som jag njuter av de numera ljumma kvällarna. Kvällslöpning på sommaren – som jag har längtat! Så lite träning blir det men verkligen inte lika mycket som jag brukar ha i min vanlig rutin.

Så att. Nästa gång jag skriver är jag troligtvis en gift kvinna. Det ni! Jag lovar att återkomma med bilder från vår stora dag så fort vi har en schysstare dator att tillgå en mobilen.

Kärlek. <3

Göteborgsvarvet 2012 – Ingen lätt sak

13 maj, 2012

Vad kan jag säga? Det var kämpigt och motigt. Inte min dag överhuvudtaget men som vanligt så tar vi det från början.

Vädret var så perfekt man kan tänka sig. Lite kyligare i luften från början men när min start vid 15:05 gick så hade alla molnen försvunnit och solen visade sig i sin fulla glans. Så mitt klädval, t-shirt och trekvartsshorts, var alldeles utomordentligt! Men det var också det enda jag riktigt lyckades klaffa.

Pepp och glad innan starten!

Starten gick i gång och jag blev genast frustrerad och irriterad på hur mycket folk det var överallt. Fine, detta visste jag om från början men jag kunde ändå inte låta bli att bli putt på folk som stängde in mig på de mest konstiga ställerna. ”Håll till höger om du springer långsammare” var det inte en jävel som höll heller så det slutade med att jag själv enbart sprang till höger eftersom det oftast var färre människor att kryssa emellan.

Här swoschar jag förbi älsklingen som hejjar och fotar vilt!

Min plan var att försöka ta det lite lugnare i början och inte stressa eftersom jag visste det var två lite drygare backar de första 5km. Jag blev förvånad över hur brant sälbacken var men tuffade på. Uppe på bron blåste det motvind som satan men jag var ändå vid gott mod och höll en bra snittid några sekunder över där jag ville. Jag började tänka på loppet i tre 7km-delar och låg lite efter vid de första 7km. Men egentligen precis enligt plan, nu är det ju tänkt att jag ska öka!

Men trots ivrigt drickande dagarna före och samma dag så krävde kroppen en massa vätska. Och magen klarade inte av det, varken vatten eller sportdryck. Jag behövde inte springa på toa men däremot fick jag håll och sjukt ont i magen. Så från ungefär km7 hade jag konstant håll om jag ökade takten, och så fort jag drack så fick jag även då jätteont i magen.

Vid km 14 insåg att jag under 2h finns det inte en chans att jag klarar men kanske under 2:05? Tyckte jag tryckte på men benen började bli stumma – riktigt stumma. Jag fick kriga som om jag aldrig tränat en längre sträcka tidigare och modet sjönk till botten. Jag ville verkligen stanna och gå men nej, att bryta finns inte i min värld hur smärtsamt det än var. Insåg när jag började springa på Avenyn att den lutade lätt uppåt och jag kände hur jag blängde på löparna jag mötte som sprang tillbaka samma väg av ren frustration. Vid Poseidon skriker tjejen som står där att ”Nu är det bara 4km kvar till mål!” och jag var nära på att spotta på henne. BARA 4km säger du? Gah! Fick en svamp och svalkade ner kroppen lite och benen fick lite extra kraft eftersom det nu lutade svagt nedåt istället ner på Avenyn.

Benen kändes lite bättre men fortfarande sjukt stumma och jag såg hur jag tappade fart hela tiden. Det hjälpte inte heller att min Garmin visade kilometertiderna långt innan skyltarna, så jag visste inte mycket mer än att det gick dåligt mot mitt tempo. Det var även här jag gav upp på 2:05 och satsade på att springa in mål på bästa möjliga förmåga, för pers skulle det åtminstone bli.

Kommer upp för en liten bro och sedan backen innan upploppet. Jag hade glömt bort att man skulle in på arenan också så jag började spurta redan efter backen och vägrade sakta ner när jag insåg mitt misstag. Men det gick hela vägen in i mål och jag fick en sluttid på 2:07:51. Låååångt över vad jag vill och vet att jag kan, men uppenbarligen det enda jag klarade just då. Men visst, över 2min persade jag mot förra året så det är en vinst i sig. Men just nu är jag fortfarande lite bitter mot att min kropp strejkade ut totalt, och ska försöka lista ut vad som gick fel och hur jag kan undvika att få sådant brutalt håll. För det får jag väldigt sällan annars..

Göteborgsvarvet var en tuffare bana än vad jag förväntade mig men ja. Det kan gå så mycket bättre. Nästa halvmara blir i augusti i Malmö och det är en betydligt flackare bana. Gör jag inte bättre ifrån mig då.. ja då får vi se hur jag ska prioritera framtidens lopp helt enkelt.

Dock var hela helgen väldigt trevlig blandat med gott sällskap och trevliga löparvänner! Dessutom fick jag äntligen mina nya älskade löpardojjor i handen så nästa pass blir i dessa läckra godingar.
Det är åtminstone något att le över!

Äntligen är de mina! Fiiiiina skor.

Månadsmååååååål

6 maj, 2012

Okej darlings! Så var det dags med genomgång av förra månadens mål.

April: Mängd och lugn i kropp och sinne 
- Löpning 4 långpass varav ett pass 25km
- Springa minst 15 pass löpning
- Stressa långsamt inför bröllop och var glad

Så jajamensan! I did it allt. En mycket nöjd Linda som lyckades klämma in 4 långpass, varav ett var på jobbiga (men helt klart genomförbara) 25 km. Dessutom fick jag in två extrapass distanslöpning också.

Hittills har jag definitivt stressad långsamt inför bröllopet men jag misstänker att den stora ”stressmällen” kommer nu, denna sista månaden. Så med detta i åtanke laddar jag nu inför målen i maj.

Maj: Prestera
- Lopp: Göteborgsvarvet 12 maj under 2h
- Planera det sista inför bröllop och släppa press om träning efter Göteborgsvarvet

Inte så svårt eller? Phu! En vecka kvar till varvet och det enda som går på repeat i min skalle är att jag ska klara det under två timmar, även om det är folkmassor överallt. Har man inte huvudet med sig från början är det i princip omöjligt att nå sina mål. Så därför – peppen på topp!

Peppen is on teh roof!

Lyckorus

5 maj, 2012

Jag är verkligen inne i ett lyckorus när det gäller löpningen. Jag har kraft, ork och lätta ben nästan alla passen jag springer. Har det dessutom varit en fin dag och solen fortfarande är framme – ja då kan jag inte låta bli att le!

Dagens pass fick gå hur jag ville och kände. Inga krav, bara glädje. Så det blev enkla 8km där varannan kilometer gick lite fortare än de andra. Jag njöt hela tiden och log åt solen som smekte ansiktet. Kärlek.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Välkommen våren

1 maj, 2012

Sprang igår ett helt fantastiskt långpass på 18km i ett 5:56-tempo. Ett tempo som faktiskt inte alls var jobbigt! Ihh, så jävla bra jag mår! Vädret var dessutom helt underbart med strålande sol och lagom värme, så jag har nu officiellt fått första färgen i ansiktet. I like it!

Så kommer vi till idag. Är det bara jag vars första tanke är när man vaknat och ser att det är strålande sol och blå himmel ”Vad för roligt kan jag träna idag?”. Endorfinjunkie utan dess like! Då jag sprang långpass igår så får det antingen bli ett lättare distanspass eller en premiärtur med inlines med älsklingen.

Åhhhh du fina vår, välkommen!