Archive for the ‘tävling’ Category

Mysiga decemberveckor

22 december, 2016

Ett, två, tre och fyra. Så var sista advent i söndags och julafton om någon dag! Mycket julmys har vi hunnit med och alla julklappar är klara. Helgerna har varit ganska tomma i december,  vilket har varit välbehövligt. Och för första gången på många år är min jobbstress som brukar vara där kring jul, lika med noll. Jag hade min sista dag på jobbet igår och lyckades bli klar med allt på listan! Sen så är jag sjuk dock, som vanligt kring jul. Tror jag varit sjuk 9/10 senaste jularna så inget nytt där inte.

Hur som helst har vi ändå varit på dop, bakat pepparkakor och lussebullar, firat Lucia och träffat människor man tycker om. Jag har tränat en massa och är så jäkla stolt över mina prestationer. Jag är starkare och i bättre form än jag någonsin varit. Galet stolt! 

Söta Ronjas dop

Julmys och stök hos farfar med familjen

Jag på min första crossfittävling!

Och så har vi vabbat mer än någonsin. Har varit ganska skonade hittills men usch. Vilket mörker det var. Hemskt! För både barn och föräldrar.. 

Stackars älskade Ludden

God Jul alla! 

Ludde pysslar på förskolan

Husköp och sommar

10 maj, 2016

För att börja med det stora, hus är köpt! Ett fantastisk fint kedjehus på 122 kvm plus förråd där mitt framtida gym ska vara samt en lagom liten trädgård. Inflyttning i juli och jag längtar! Men innan dess måste vi sälja vår nuvarande lägenhet och igår fotograferades den. Ikväll kommer den ut på hemnet och hela den karusellen börjar. Sjukt spännande samtidigt som jag kommer känna en sorg att lämna lägenheten som ändå betytt så mycket för oss. Jag har bott där i 6 år av mitt liv och lilla Ludden har gjort många av sina utvecklingssteg där. Det kommer bli bra det vet jag, men en saknad kommer det finnas.

image

Vårt fina kök

I övrigt verkar sommaren ha kommit och jag njuter verkligen av värmen. I helgen sprang jag Toughest och klarade av nästan alla hinder. Sjukt skoj att känna sig stark!

image

Varm Ludde på balkongen

image

Jag och Sofie rockade ett hinder där Pau tog klockrena foton

Så ja, spännande månader framför oss har vi! Så fort lägenheten är såld är det dags att börja flyttpacka. Tänk att det faktiskt händer äntligen!

Toughest Malmö

6 maj, 2015

Så i helgen sprang jag och två vänner Toughest. Ett lopp på ca 8km med 40 hinder att ta sig igenom. Hinder så som ramper, höga plank, kräla under nät, kräla upp på nät, ta sig över höga höbalar, hoppa 5m ner i det 7 gradiga vattnet på en trampolin samt vada ut i vattnet till hinder där man går armgångar och mycket mer.
Vad kan jag säga mer än att det var sjukt roligt! Så himla kul med ett lopp som kräver mer än löpningen! Jag är fortfarande inte riktigt helt i form så här 7 månader efter förlossning (vilket inte är alls konstigt) så mycket av armgångarna gick inte och då fick man snällt springa en straffrunda med ett bildäck. Allt som allt otroligt kul och jag kommer garanterat tillbaka nästa år och gör det tusen gånger bättre!

image

Yours truly in action

image

Grymmaste tjejerna med felvända medaljer

En mindre kul grej så är resultatet av badandet i det kalla vattnet är att jag nu är sjuk. Och Ludde också trots att han inte badade. Men Ludde är pigg och jag känner mig död, så idag har jag det jätteskoj och ta hand om honom samtidigt som jag självdör lite.

image

Fin son som stöttar mamma och tittar på

Hej igen och Malmö halvmarathon

13 augusti, 2012

Det skrivs inte så mycket här längre om man säger så. Lusten och energin har inte riktigt funnits där, jag är heller inte lika aktiv på att läsa andra bloggar utan jag har haft så fullt upp med annat. Livet tror jag det kallas.

Nästan varje helg hela sommaren har det varit något och det har varit jättekul men nu är jag lite trött. På lördag åker jag och min man (!!!) till Prag i fyra dagar och ska njuta i fullo av att ha en vecka semester kvar tillsammans. Och vet ni, löparskorna följer inte med!

Däremot var de med mig i lördags när jag sprang Malmö halvmarathon. Kände mig ändå rätt laddad innan, har nämligen följt ett tränings- och kostschema som var anpassat efter mig. Men när starten gick var benen tunga och även om jag körde på i rätt tempo så kändes det jobbigt redan från kilometer ett.

Dock kändes det bättre efter ca 5km men jag fick ändå slita och detta främst pga vädret. Strålande sol och nästan ingen vind, ja det är förhållanden som jag har grova problem att hantera. Vid varenda station försökte jag hälla vatten över mig själv och bara dricka lite sportdryck. Jag ville inte upprepa samma misstag som vid Göteborgsvarvet där jag drack för mycket och fick jätteont i magen. Vid ett tillfälle började jag se vita prickar framför ögonen och tog snabbt beslutet att faktiskt dricka lite mer ordentligt vid nästa vätskestation. Självklart fick jag jätteont i magen ganska kvickt och jag hade väldigt svårt att andas. Fick även håll i båda axlar. Men trots detta var det rätt beslut att ta, hellre det än att svimma av vätskebrist.

Så med andra ord drogs mitt tempo ner ganska ordentligt så att komma under 2h var åter igen bara en stor önskedröm. Sluttiden blev däremot ändå 2:05:43 så ändå pers med över 2minuter och jag är ändå jävligt nöjd. Och benen? De kändes faktiskt ganska pigga hela vägen in i mål. Bara det är härligt i sig.

Göteborgsvarvet 2012 – Ingen lätt sak

13 maj, 2012

Vad kan jag säga? Det var kämpigt och motigt. Inte min dag överhuvudtaget men som vanligt så tar vi det från början.

Vädret var så perfekt man kan tänka sig. Lite kyligare i luften från början men när min start vid 15:05 gick så hade alla molnen försvunnit och solen visade sig i sin fulla glans. Så mitt klädval, t-shirt och trekvartsshorts, var alldeles utomordentligt! Men det var också det enda jag riktigt lyckades klaffa.

Pepp och glad innan starten!

Starten gick i gång och jag blev genast frustrerad och irriterad på hur mycket folk det var överallt. Fine, detta visste jag om från början men jag kunde ändå inte låta bli att bli putt på folk som stängde in mig på de mest konstiga ställerna. ”Håll till höger om du springer långsammare” var det inte en jävel som höll heller så det slutade med att jag själv enbart sprang till höger eftersom det oftast var färre människor att kryssa emellan.

Här swoschar jag förbi älsklingen som hejjar och fotar vilt!

Min plan var att försöka ta det lite lugnare i början och inte stressa eftersom jag visste det var två lite drygare backar de första 5km. Jag blev förvånad över hur brant sälbacken var men tuffade på. Uppe på bron blåste det motvind som satan men jag var ändå vid gott mod och höll en bra snittid några sekunder över där jag ville. Jag började tänka på loppet i tre 7km-delar och låg lite efter vid de första 7km. Men egentligen precis enligt plan, nu är det ju tänkt att jag ska öka!

Men trots ivrigt drickande dagarna före och samma dag så krävde kroppen en massa vätska. Och magen klarade inte av det, varken vatten eller sportdryck. Jag behövde inte springa på toa men däremot fick jag håll och sjukt ont i magen. Så från ungefär km7 hade jag konstant håll om jag ökade takten, och så fort jag drack så fick jag även då jätteont i magen.

Vid km 14 insåg att jag under 2h finns det inte en chans att jag klarar men kanske under 2:05? Tyckte jag tryckte på men benen började bli stumma – riktigt stumma. Jag fick kriga som om jag aldrig tränat en längre sträcka tidigare och modet sjönk till botten. Jag ville verkligen stanna och gå men nej, att bryta finns inte i min värld hur smärtsamt det än var. Insåg när jag började springa på Avenyn att den lutade lätt uppåt och jag kände hur jag blängde på löparna jag mötte som sprang tillbaka samma väg av ren frustration. Vid Poseidon skriker tjejen som står där att ”Nu är det bara 4km kvar till mål!” och jag var nära på att spotta på henne. BARA 4km säger du? Gah! Fick en svamp och svalkade ner kroppen lite och benen fick lite extra kraft eftersom det nu lutade svagt nedåt istället ner på Avenyn.

Benen kändes lite bättre men fortfarande sjukt stumma och jag såg hur jag tappade fart hela tiden. Det hjälpte inte heller att min Garmin visade kilometertiderna långt innan skyltarna, så jag visste inte mycket mer än att det gick dåligt mot mitt tempo. Det var även här jag gav upp på 2:05 och satsade på att springa in mål på bästa möjliga förmåga, för pers skulle det åtminstone bli.

Kommer upp för en liten bro och sedan backen innan upploppet. Jag hade glömt bort att man skulle in på arenan också så jag började spurta redan efter backen och vägrade sakta ner när jag insåg mitt misstag. Men det gick hela vägen in i mål och jag fick en sluttid på 2:07:51. Låååångt över vad jag vill och vet att jag kan, men uppenbarligen det enda jag klarade just då. Men visst, över 2min persade jag mot förra året så det är en vinst i sig. Men just nu är jag fortfarande lite bitter mot att min kropp strejkade ut totalt, och ska försöka lista ut vad som gick fel och hur jag kan undvika att få sådant brutalt håll. För det får jag väldigt sällan annars..

Göteborgsvarvet var en tuffare bana än vad jag förväntade mig men ja. Det kan gå så mycket bättre. Nästa halvmara blir i augusti i Malmö och det är en betydligt flackare bana. Gör jag inte bättre ifrån mig då.. ja då får vi se hur jag ska prioritera framtidens lopp helt enkelt.

Dock var hela helgen väldigt trevlig blandat med gott sällskap och trevliga löparvänner! Dessutom fick jag äntligen mina nya älskade löpardojjor i handen så nästa pass blir i dessa läckra godingar.
Det är åtminstone något att le över!

Äntligen är de mina! Fiiiiina skor.

Seedningslopp för Göteborgsvarvet

27 mars, 2012

Loppet i helgen gick som sagt över förväntan. Då jag varit sjuk allt för mycket under vintern har jag inte haft chans att träna fullt så mycket som jag velat, och tänkte att jag definitivt inte hade chans att slå mitt tidigare personbästa på milen.

Men tji fick jag! Förutsättningarna var dock inte alls bra innan. Jag drack några öl i fredags (mycket bra uppladdning inför tävling har jag hört), jag sov väldigt lite och dåligt fre-lör-sön och det hjälpte såklart inte att vi förlorade en timmes sömn där heller. Dessutom vaknade jag snorig på söndagens morgon. Sedan körde jag ett hårt pass innebandy på torsdagen och även fast jag vilade helt på fredagen och lördagen så hade jag ont i benen och de kändes trötta.
Men trots detta så gick det alltså jävligt bra!
Jag åkte från Malmö kring halv nio på morgonen och körde genom ett dimmigt Sverige. Strax kring 11-tiden kom jag fram och hittade på en gång och fick en parkeringsplats. Nu hade även solen börjat titta fram och vädret var otroligt härligt förutom blåsten i hamnen.
Hämtade nummerlapp och satte på mig mina planerade kläder – långa tunna tights, långärmad tröja och en vindväst. Skulle definitivt kunnat ha på mig mindre men jag är väldigt nojig över att bli sjuk och det är alltid väntan innan och efter ett lopp där man inte får på sig sina överdragskläder snabbt nog.
Det enda som var dåligt med loppet var mängden toaletter de fixat. Ca 8 stycken för några tusen löpare. Detta resulterade i att när startskottet gick så stod jag fortfarande i toakön med några tjejer framför mig! Stressade på som tusan in på toan och sprang över startlinjen ca 3,5min senare. Ouppvärmd. Detta resulterade dock i att det aldrig var trångt för mig att ta mig framåt och jag sprang om folk mest hela tiden.
Eftersom jag inte direkt hann värma upp så mycket så var de första kilometrarna rätt sega även om jag höll ett bra tempo. Då jag inte hade några visioner på vad jag borde klara av så bestämde jag mig för att ligga kring 5:20-tempo och se hur länge det höll. Runt 4km började benen äntligen bli uppvärmda och första 5km gick på 26:53 minuter (5:22min/km).
Efter första varvningen visste jag hur resten av banan såg ut och det kändes inte alls långt. 10km i är kort för mig och det gäller bara att dela upp det på rätt sätt i huvudet även om det är tufft för pulsen. Runt 7km fick jag ”håll” i min axel som jag brukar när jag kör hårt. Så kilometer 7 och 8 var mina långsammaste där jag låg kring 5:30 per kilometer. När jag passerade 8kilometersskylten räknade jag snabbt ut att jag hade ca 11 minuter på att ta mig i mål under 54 minuter och inte kunde jag låta den chansen passera! Så jag bet ihop och axeln började lugna sig lite så jag drog på tempot igen och kom i mål på fina 53:55 med ett snittempo för hela loppet på 5:23min/km. Total lycka i solskenet!
Nu har jag ingen aning om än vad för startgrupp detta resulterar i på Göteborgsvarvet men det känns iaf positivt och ett schysst formkvitto på att mina styrkeövningar som jag börjat köra på benen i kombination med mina intervaller börja ge fina resultat. Nu är det dock distans som gäller för april för att sedan på Göteborgsvarvet få utlopp för min riktiga kapacitet!
Rawr.
Statistik enligt min Garmin:
1,00 km 5:20
2,00 km 5:24
3,00 km 5:23
4,00 km 5:20
5,00 km 5:20 – 26:53 min
6,00 km 5:25
7,00 km 5:27
8,00 km 5:30
9,00 km 5:23
10,00 km 5:17
0,02 km 5:33
————–
10,02 km – 53:55 min

Puls: 178/186
Tempo: 5:23 min/km

I mål med pers!!!

25 mars, 2012

Trots sjukt dåliga förutsättningar (mer om det i ett senare inlägg) så pressar jag med ca 15-20 sekunder och hamnade under 54 minuter!!! Stolt som fan :D


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lite allt möjligt

22 mars, 2012

Det är så dumt, jag har faktiskt haft en del att blogga om den senaste veckan men tiden har dessvärre inte funnits där. Antar att det är livet!

I lördags var jag på Köpenhamns Zoo med fina vänner och en 3åring! Denna bild är då på Zoo innan hon vaknade, inte efter zoo. Men efter någon timme lyckades vi lura med henne till aporna och hon blev fylld av energi. Sötaste Mollisen.

Mollisen före Zoo!
Söta lilla familjen tittar på apor!

I söndags var vi på en snabb visit i Tyskland och Bordershopen där vi köpte alkohol till bröllopet. Vi åkte kring halv 10 från Malmö och kom tillbaka till 17:30. Och då missade vi färjan precis både dit och hem samt att vi tog det lugnt när vi handlade. Så ingen träning men en mycket trevlig roadtrip allt som allt!

I helgen gäller det dock. Seedningsloppet närmar sig och jag känner mig ändå rätt stark. Ska satsa på samma tid som i somras men vet inte om jag kan så personbästa med denna trots allt begränsade träning jag haft under vinterhalvåret. Men det ska däremot bli jävligt kul ändå! Jag älskar verkligen att tävla, adrenalinet, tröttheten, känslan att köra till kroppen skriker nej!

Så att. Söndag!

Skanörsmilen och under fina 55!

17 september, 2011

Min kropp är helt slut men jag kan inte gör annat än att le! Vilken kraftsatsning jag gjorde idag, en satsning som höll hela vägen in i mål. Så häftigt, så magiskt, så jävla bra. Men som vanligt så tar vi det från början.

Då vår bil gått sönder var jag tvungen att ta mig till Skanör med buss. Lite småtråkigt men gick förvånansvärt smidigt och för er som inte vet så är Skanör och Falsterbo längst ute på ett näs som inte är jättestort men däremot förbannat blåsigt. Mål och Start var vid Falsterbo Ryttarstadion och vägen vi skulle springa var som Göteborgsvarvet utmärkt med blåa spår. Awesome.

Men som det blåste där. Herregud. Jag var där ungefär 1,5h innan mitt lopp gick då jag behövde hämta ut nummerlapp och dylikt innan men träffade några andra löpare på bussen som jag då fick sällskap med. Så i ca 1,5h frös jag verkligen trots varma kläder och vindjacka. Inte lätt att välja kläder till löpning med andra ord men det slutade med trekvartsbyxor och en tunn långärmad tröja som jag nu i efterhand fortfarande känner mig nöjd med.

Jätte, jättekallt.

Starten gick för de som skulle springa halvmaran och jag själv började värma upp och lämna in mina underbara överdragskläder. Pang! Alla sprang iväg och som vanligt ska alla dra på i ett fasligt tempo i början – ett tempo som jag absolut inte planerat att hålla i 10km så trots folkmassan saktade jag in något och tänkte att jag springer om dessa människor om en 2km.

Löparna som sprang halvmaran springer på.

Och mycket riktigt. Efter 2km hade jag kommit förbi en hel del människor och jag fortsatte att springa förbi folk ständigt. Benen kändes pigga och det kändes faktiskt inte så jobbigt som ett tempo kring 5:20min/km brukar kännas. Tryckte på när jag såg att snittiden gick upp lite och vid 4km kändes allt fortfarande bara fint. Kontrollerat. Tänkte att fan, snart har jag klarat att hålla det här tempot i hälften av loppet och jag är inte sliten. 5km passerades på 26:41 min.. med andra 6 sekunder långsammare än mitt 5km-lopp i Trelleborg. Öh jaha tänkte jag för mig själv lite fundersamt, är detta bra eller dåligt? Kommer jag hålla?

Men jag sprang på. Försökte nu att inte tappa och hålla varje kilometer under 5:30. Misslyckades först vid kilometer 6 där jag sprang på 5:31 men också på kilometer 9 där jag sprang på 5:35. Misstänkt anledning = massa, massa motvind. Men allt som allt var jag verkligen stark. Mitt där vid kilometer 7 eller så började det regna och då log jag för det finns inget bättre än att springa i regn! Försökte peppa på de jag sprang förbi (och som jag sprang förbi folk hela tiden!) och tvinga benen att inte tappa fart, för fortfarande var de inte trötta. Avslutade sedan start med sista kilometern på 5:16 och en liten spurt in i mål på 54:11 enligt min Garmin(officiella resultat är ej uppe än).

Wow. Jag kan inte riktigt fatta det själv. Jag klarade att hålla nästan samma tempo som på Trelleborgsloppet hela vägen in i mål. För det första visar det att jag antingen fegade ur på Trelleborgsloppet samt att hur viktigt det är att huvudet är med. Jag var fast bestämd innan att inte tappa greppet, inte tappa fart utan bara köra på jämt och sedan öka sista kilometern. På både Malmöhalvmaran och Trelleborgsloppet var jag otroligt opepp och hade inte alls samma driv som idag. Det är inte bara benen och hjärtat som jobbar när man springer utan minst lika stor del är huvudet!

Lite finurlig blick men detta är faktiskt efter loppet! Jag ser ju riktigt awesome ut!

Nu är jag förbannat jävla skitglad och får stryka ännu ett av mina uppsatta mål för 2011 på högerkanten. Nu hoppas vi bara att säsongens sista lopp i Bromölla gör att jag kommer bli minst lika glad! Tack som fan lördag!

Lite stats från min kära Garmin:

1km 5:21
2km 5:23
3km 5:23
4km 5:14
5km 5:20 – 26:41
6km 5:26
7km 5:31
8km 5:27
9km 5:35
10km 5:16
0,05km 0:15
—————–
10,05km – 54:11
Puls: 175/183
Snitt: 5:25min/km

Malmö Halvmarathon

14 augusti, 2011

Sååååå igår sprang jag Malmö halvmarathon samt träffade Coyntha! Kul att vi äntligen lyckades få in en träff ;)

Jag och Coyntha innan starten gick!

Vädret var perfekt för att springa och benen kändes pigga, däremot var jag inte så taggad som jag hade velat vara men försökte komma in i stämningen trots att det blåste ordentligt. Starten gick och vi sprang iväg. Hade inga problem att få plats och tog det lugnt till skillnad från massan som rusade på – som det brukar vara på lopp. 2km stod Coyntha och hennes man och hejjade på mig, det är otroligt vad peppande det är! Tack för det! Efter ca 5km började jag springa om folk som redan kroknat och jag fortsatte faktiskt i den stilen ändå tills i mål. Planen var att gå ut i ett 6:00-tempo och se hur länge det höll.

När jag springer långpass så är den första milen inte alls kul. Man vet att man klarar av den första milen i det tempo man vill. Man vet att man orkar. Det är liksom ingen utmaning där och samma sak var det igår. Första milen kändes lätt och kontrollerad – men tråkig. Benen var fortfarande med mig trots att det kom massa kortare upp- och nedförsbackar som var lite oväntade. Runt 14km kände jag mig fortfarande stark och körde på i samma tempo.

Innan loppet framför Turning Torso. Jävla skitskyskrapa..

Sen kom den. Raksträckan som varade i ca 5km. Jag klarar verkligen inte av raksträckor. Likt Stockholm Marathon så såg man Mordors öga, i detta fall inte Kaknästornet utan Turning Torso, som tittade på en och skrattade rått för jag visste att målet var strax bredvid. Här tappade jag tempo rejält, 6:24, 6:12, , 6:25, 6:40, 6:38.. Ja, kilometertiderna var inte bra och det enda jag ville var att stanna. Jag har samma problem när jag springer själv, så fort det är en längre raksträcka så tappar jag tempo, ett mentalt problem jag måste jobba mig förbi.

Slutligen kom jag i mål. 46 sekunder långsammare än mitt pers från förra året i Bromölla. Tiden är absolut godkänd, jag har ju kämpat för att få tillbaka min tappade form och jag har inte tränat alls på samma sätt när jag tränade inför marathonet som när jag tränade inför Bromölla i fjol. Så besviken? Nej. Glad? Jovars. Mitt stora mål har ändå varit Bromölla i november så tills dess har jag tid att träna mer specifikt inför just halvmaradistansen.

En glad Linda äter upp sin medalj efter loppet!

Sammanfattningsvis, en fin lördag helt enkelt.

Lite statz:

5 km : 30:05
10 km: 1:00:27
15 km: 1:31:04
20 km: 2:03:50
Mål: 2:10:46
Medel/Maxpuls: 170/180