Archive for the ‘vikt’ Category

In need of nya löparskor

14 februari, 2012

Tack för den fina peppen i förra inlägget! Målet för denna månad var bla att göra ett ordentligt schema för styrkan, kan se om jag inte kan lägga upp det lite annorlunda än tänkt för bättre effekt. En månad är väldigt bra jobbat att köra utan onyttigheter, har nog aldrig gått såhär länge utan, så nu ska jag bita ihop och inte ge upp. Det måste gå, måste.

Nu till ett annat ”problem”. Ett par löpardojjar ska i runda slängar springas ungefär en 1000km innan de är dags att byta ut dem. Mina är nu uppe i 1085km, med andra ord är det dags att köpa nya. Men jag har lovat mig själv att inte köpa något nytt nu eftersom jag måste spara pengar till bröllopet. Nästa månad ska jag även köpa klänningen som inte lär bli en billig historia (jävla ockerpriser!).

Sääääääääämst.

Frustrerad. Ledsen. Fan.

13 februari, 2012

Jag känner inte igen min kropp. Jag förstår inte vad som händer för att vara ärlig.
4 veckor har gått nu utan att äta godsaker/chips/glass osv och inget har hänt rent viktmässigt. Alltså, jag vet hur man ska göra för att gå ner(har gått ner förr) och jag gör det. Varje dag.

Jag tränar minst 6 gånger i veckan, varierat och hårt ska det tilläggas, men inget händer. Och nej, måtten har inte heller rört sig. Så kära kroppen, vad händer. Varför är det såhär?

Frustrerad.

Ska pröva bröllopsklänning om bara några veckor, det känns väldigt hopplöst just nu. Ledsen.

En vältränad tjockis?

14 september, 2011

Låt oss gå tillbaka i tiden. Till mellanstadiet närmare bestämt. Jag minns en händelse som då gjorde väldigt ont men som fortfarande känns orättvis och elak. När jag var i den åldern var jag grym på friidrott. På dessa friidrottsdagar när man tävlade mot massa andra skolor vann jag alltid 60m. Alltid. Jag insåg även i 6an-7an att jag var duktig på längdhopp också – antagligen eftersom jag fick upp sådan hastighet från löpningen innan. Jag vann också över alla killarna i min klass på 60m och då var min högstadieklass en otroligt atletisk klass med hög tävlaranda vilket jag älskade. Jag har tränat väldigt mycket i hela mitt liv.

Hur som helst så sprang vi just 60m på idrotten. Min kompis berättade efteråt att en av kille i klassen hade sagt att jag var tjock och min kompis hade försökt vara diplomatisk genom att säga att ”Neh, inte är hon tjock – hon är bara lite mullig” men killen hade inte ändrat sig. Jag vet inte vad som gjorde ondast men jag minns att jag tyckte det var otroligt elakt och jag blev väldigt ledsen – även om jag försökte att inte visa det då.
Jag har alltid varit större än mina vänner. Inte jättemycket större oftast men det räcker att se på bilder från mitt liv att ja, jag är bred. Och då är jag också bara 160cm lång, så en kort tjockis med andra ord. Att vara smal har jag aldrig någonsin vetat hur det känts, att vara nöjd med min kropp likaså. Men jag börjar närma mig.
För så här är det, poängen med min lilla historia. En tjockis som är vältränad kommer aldrig någon tro är vältränad. Hänger ni med på vad jag menar? Jag är i dagsläget väldigt vältränad, jag tränar många gånger i veckan och jag har muskler. Dessvärre syns de inte så mycket men de finns där under det mjuka. Men ändå så får man kommentarer från folk som synar en och definitivt inte tror på en. Eller att mina vänner, som inte tränar alls, får kommentarer över hur vältränade de ser ut trots att de knappt kan lyfta en hantel. Det är så orättvist och så förnedrande på något vis. Är det så konstigt att en överviktig person också kan vara vältränad? Nej inte alls! Men överviktiga blir alltid dömda på förhand, precis som smala personer blir dömda. Orättvist åt båda håll.
På Stockholm marathon kände jag mig stor. Löpare har oftast en nättare kroppsbyggnad och självklart är det till fördel. Jag vet att skulle jag gå ner mina 10kg så skulle jag springa mycket, mycket snabbare. Men så där på startlinjen bredvid mig stod en kvinna. Hon var nog en 35 och hon var stor. Jag skulle nog tro att hon hade ett bmi (bullshitindex men lättast att mäta i) som låg på fetma. Men ändå stod hon där, beredd att springa dessa 4,2mil och jag blev så glad. Klart som fan att hon kan! Det hon gör är bra mycket jobbigare än det jag gör, hon ska bära massa överflödiga kilon runt som jag inte har, men för att kunna orka det måste hon vara vältränad. Men det syns bara inte med blotta ögat, precis som på mig. Häftigt.
Brukar ni också bli dömda för att ni har några extra kilon på kroppen?

Mellanläge

13 september, 2011

Jag befinner mig i något slags mellanläge.

Mellan två hårfärger – ska göra en tvärvändning hos frisören och bli blond om 1,5 vecka.
Mellan två löner – så mycket saker som jag vill ha, främst smink och träningskläder, men måste spara pengar.
Mellan två vikter – som bekant pågår rivstarten och den är inne på 4:e veckan av 8 nu. Jag måste lägga i en till växel for sure.
Mellan träningsvilja och ovilja – det går upp och ner för varje vecka. Mycket omotivation, främst till löpning tyvärr.
Så vad gör man åt detta då?
Bokade tid hos frisören för länge sedan. Väntan är stor och urväxten i mitt hår ser förjävlig ut.
Köpte budgetsmink hos e.l.f. som förhoppningsvis dyker upp denna veckan. Inser att jag nog inte behöver mer träningskläder – jag har faktiskt massor.
Försöker bli ännu bättre med viktnedgången även fast jag misstänker att denna veckans resultat eventuellt kommer bli blä.
Försöker alternativträna simning istället och ta lite extra vila denna veckan vilket passar bra eftersom jag ska springa tävling på lördag – 10km.
Sen är det faktiskt så att jag fyller år om ca 3 veckor. Då bör mitt mellanläge gått över till slutskede istället. Låter bra tycker jag.

Still moving forward

24 augusti, 2011

Idag har varit lite jobbigt. Det började med att jag inte orkade fixa frukost, utan endast fick i mig lite yoghurt.

Skitkasst.

Inget mellanmål heller och sedan tog vi en tripp till Malmöfestivalen där maten är allt annat än nyttig. Försökte ändå någolunda bra men ptja, sådär va.

Kasst.

Ångest över att energin jag fått i mig inte är den bästa, utan innehöll mest ja, skräp. Men ändå. Lyckligtvis har jag uppskattningsvis runt en 300kcal kvar att äta idag vilket räcker bra till det jag planerat till middag. Allt handlar att inte ge upp när man äter fel, utan att försöka kompensera upp resten av dagen istället.

Bra skit.

Så fort darling kommer hem ska vi även ta oss till gymmet och pressa ihop. Axlar och rygg samt lite armar väntas. Och såklart, min magutmaning då. Längtar.

Riktigt bra.

Så summan av allt är att dagen ändå blivit helt okej rent rivstartmässigt. Im still moving forward people.

Matfixerad

8 februari, 2011

Alltså. Jag får alltid lite lätt ångest varje gång jag känner mig mätt. Min hjärna tänker ”Åt jag för mycket nu?” när jag vet att jag käkade en väldans massa grönsaker som mättade. Det är ju sjukt att jag blivit så matfixerad. Hur ska man orka vara matfixerad hela livet för att först lyckas gå ner i vikt men sedan också hålla sig kvar på rätt vikt?

Fan jag orkar ju knappt med det som det är nu.

Skabbish

25 januari, 2011

Inte den bästaste starten på dagen om man säger så. Vågen har definitivt förklarat krig emot mig, jag överväger att kasta den. Så illa är det trots att jag sköter mig jättebra. Jävla skitvåg. Någon dag kommer alla världens vågar starta revolution mot oss människor som bara trampar på dem.

Annars så var även min foundation också tydligen slut vilket kom som en väldigt (o)trevlig överraskning imorse när jag skulle försöka göra mig presentabel. Ni ser ju själva att det ser ju ut som det är kvar i den men icke! Suck. Det positiva är dock att jag får beställa mineralsmink från denna tikei.se. Jag beställde lite prover innan jul och är riktigt nöjd. Sedan gör denna tjejen från Helsingborg sminket själv, det är inte djurtestat, det är billigt samt att det inte innehåller ett ämne som många andra mineralsmink har som man kan bli allergisk emot. Bra skit med andra ord. Jag får lägga upp lite bilder sen kanske på hur det ser ut.

Slut :(

Lön fick man idag också, både jag och min käreste. Detta är nog första gången vi faktiskt lyckats få lön båda två vilket innebär att vi typ nästan är rika! Och jag kan unna mig att köpa något till mig själv denna månaden, kanske ett par till löparskor?

Och appropå löpning, så är skåne typ översvämmat. Vi har ingen snö kvar men ack så mycket vatten överallt. Här är en bild från mitt långpass i lördags, detta är en parkering med en väg som försvinner bortåt. Som ni ser är det inte så längre vilket orsakade massa ångest för min del eftersom jag behövde springa tillbaka för att komma runt skiten. Nåväl.

Väg no more :(

Jo alltså.. flytande socker var det här

21 januari, 2011

Okej så här är det. Vågen visade minus idag (wiie) och till kvällen hade jag planerat att äta ute med mina kära vänner Karin och Hanna. Vad händer? Vi går in på Fridays där jag vet att de har sjukt goda drinkar. Drinkar är gott. Drinkar innehåller socker och är därför dumma. Vad vi gör? Vi beställer in en hel kanna frozen margarita. Grattis till mig och min diet! Nåväl, jag struntade iaf i efterrätten och åt ingen förrätt så vi säger att det är jämt så. *nickar för mig själv*

Men ni vet. Imorgon är det långpass på 18 km och sedan en timmes intensiv innebandy. Vet ni vad, jag bränner skiten då! Ja…

Mina ursnygga vänner har ni här. De två på sista bilden är för kvällen nya vänner. Vi får se om vi är vänner imorgon med.

Hanna sippar sin drink.

Karin ser sneaky ut bakom sin drink.

Käääärlek <3

Suuuuuur

20 januari, 2011

Vaknade och vägde mig. Vart verkligen skitförbannad på vågen för jag har skött mig i två veckor och knappt något har hänt. Jag vart då i samma veva sur på att jag springer så sakta nu för tiden. Jag har legat ungefär 30 sekunder segare per km vilket är jättemycket. Tänkte på en gång att hela dagen skulle gå åt helvete och att jag skulle sura. Vad hände? Hela dagen flöt på jättebra. Tåg, bussar, ja allt skötte sig extra bra. Kundmöten och sådant gick även det bra.

Så när jag kom hem så var det 8 km löpning som gällde varav 5 km skulle gå extra snabbt. Hur det gick? Fucking amazing! Medeltempot för hela passet inkl. uppjogg/nedjogg låg på 5:58 min/km och de 5km gick på 5:52min/km. Så snabbt har jag inte sprungit på månader!

Nåväl. Så även fast jag var sur imorse så blev dagen väldigt bra. Fan när mother nature vill kämpa emot mig den enda dagen jag är sur. Imorgon är det fredag, hoppas vågen vill skärpa sig lite till dess då det är den officiella vägningsdagen.

See ya peoplez! (Visst är jag är cool som kan sådan där häftig engelska med y och z:an?!)

Massa vikt-iga tankar

17 januari, 2011

Det klassiska nu när det är nytt år är alla som har nyårslöftet om att de ska ner i vikt och börja träna. Själv skiljer jag mig inte alls från mängden och ska även jag gå ner i vikt och få ut det mesta av träningen. Däremot så kämpar jag med vikten året runt och träningen är redan är en viktig del av mitt liv.

Jag har faktiskt insett att jag borde vara mer stolt än vad är. Speciellt efter jag läst Cornelias inlägg om vad som är ”vanligt ätande”. Sen jag gjorde mitt gigantiska ras på 12kg har jag legat till och från några kilon på samma vikt nu i över 2,5 år. Det är ganska länge ändå inte sant? och vad som är mer fantastiskt är att det blivit så naturligt, mitt ”vanliga” ätande är numera det sunda ätandet, när jag äter onyttiga saker så är det oftast för jag är sjuk/skadad eller ett speciellt tillfälle eller helt enkelt för jag unnat mig. Självklart blir jag godissugen och är jag bakis så är det mer ofta än vad jag vill som man surfar in på onlinepizza.se.

Så vart vill jag egentligen komma med detta inlägget? Jo just ja. Jag vill verkligen gå ner mina kilon detta året. Jag prövade en PT förra året i ett halvår. Jag lärde mig en del nytt men faktiskt i slutändan så fungerade det inte så bra som det kunde gjort. Min PT var övertygad om att äter man mindre än vad man gör av mig i kcal så går man helt enkelt ner i vikt vilket ja, det är grundsanningen. Men vad han missade var att min kropp inte betedde sig enligt den formlen svart på vitt. Min kropp tränar 5-6 ggr i veckan (då körde jag även morgonpromenader och cardio efter mina gympass) samt låg på ett kcalintag på 1000-1300 kcal/dagen. Jag gick inte ner ett gram och han kunde för allt i världen inte förstå varför.

Det positiva av den upplevelsen är att jag själv numera känner mig kropp ganska bra och vet vad jag regerar på. Vad som fungerar för mig när jag vill gå ner i vikt och vad som fungerar för mig när jag ska träna. Tyvärr är det två helt olika saker så resultateten motverkar varandra.

För att orka träna, springa då framför allt, måste jag ha kolhydrater. Inga gigantiska mängder men de måste finnas där. För att gå ner i vikt måste jag skippa kolhydrater eftersom min kropp verkligen ogillar dem och reagerar starkt emot dem. Det är svårt att kombinera det hela men det mitt nyårslöfte är i år är snarare att hitta den exakta balansen kolhydrater jag behöver per dag för att få ut det mesta av båda.

Slutsatsen är dock. Det är trevligt att så många har dessa nyårslöften, man blir inspirerad och glädjs åt andras framgångar. Man blir peppad och förhoppningsvis peppar andra samt att alla nyttiga hälsosamma recept som läggs upp hit och dit inte är fy skam heller! Måndag idag och en ny fantastisk vecka framför oss som väntar på att erövras. Vi klarar det här!