En vältränad tjockis?

14 september, 2011

Låt oss gå tillbaka i tiden. Till mellanstadiet närmare bestämt. Jag minns en händelse som då gjorde väldigt ont men som fortfarande känns orättvis och elak. När jag var i den åldern var jag grym på friidrott. På dessa friidrottsdagar när man tävlade mot massa andra skolor vann jag alltid 60m. Alltid. Jag insåg även i 6an-7an att jag var duktig på längdhopp också – antagligen eftersom jag fick upp sådan hastighet från löpningen innan. Jag vann också över alla killarna i min klass på 60m och då var min högstadieklass en otroligt atletisk klass med hög tävlaranda vilket jag älskade. Jag har tränat väldigt mycket i hela mitt liv.

Hur som helst så sprang vi just 60m på idrotten. Min kompis berättade efteråt att en av kille i klassen hade sagt att jag var tjock och min kompis hade försökt vara diplomatisk genom att säga att ”Neh, inte är hon tjock – hon är bara lite mullig” men killen hade inte ändrat sig. Jag vet inte vad som gjorde ondast men jag minns att jag tyckte det var otroligt elakt och jag blev väldigt ledsen – även om jag försökte att inte visa det då.
Jag har alltid varit större än mina vänner. Inte jättemycket större oftast men det räcker att se på bilder från mitt liv att ja, jag är bred. Och då är jag också bara 160cm lång, så en kort tjockis med andra ord. Att vara smal har jag aldrig någonsin vetat hur det känts, att vara nöjd med min kropp likaså. Men jag börjar närma mig.
För så här är det, poängen med min lilla historia. En tjockis som är vältränad kommer aldrig någon tro är vältränad. Hänger ni med på vad jag menar? Jag är i dagsläget väldigt vältränad, jag tränar många gånger i veckan och jag har muskler. Dessvärre syns de inte så mycket men de finns där under det mjuka. Men ändå så får man kommentarer från folk som synar en och definitivt inte tror på en. Eller att mina vänner, som inte tränar alls, får kommentarer över hur vältränade de ser ut trots att de knappt kan lyfta en hantel. Det är så orättvist och så förnedrande på något vis. Är det så konstigt att en överviktig person också kan vara vältränad? Nej inte alls! Men överviktiga blir alltid dömda på förhand, precis som smala personer blir dömda. Orättvist åt båda håll.
På Stockholm marathon kände jag mig stor. Löpare har oftast en nättare kroppsbyggnad och självklart är det till fördel. Jag vet att skulle jag gå ner mina 10kg så skulle jag springa mycket, mycket snabbare. Men så där på startlinjen bredvid mig stod en kvinna. Hon var nog en 35 och hon var stor. Jag skulle nog tro att hon hade ett bmi (bullshitindex men lättast att mäta i) som låg på fetma. Men ändå stod hon där, beredd att springa dessa 4,2mil och jag blev så glad. Klart som fan att hon kan! Det hon gör är bra mycket jobbigare än det jag gör, hon ska bära massa överflödiga kilon runt som jag inte har, men för att kunna orka det måste hon vara vältränad. Men det syns bara inte med blotta ögat, precis som på mig. Häftigt.
Brukar ni också bli dömda för att ni har några extra kilon på kroppen?

8 Responses

  1. Tess skriver:

    Åh, vad jag känner igen mig! Nu är jag inte vältränad (har just jobbat mig upp till att orka jogga 5 km från 0 i våras :)) men bra mycket mer tränad än vad många av mina smala vänner är. Och visst är det trist att ens kapacitet inte syns utåt :-/ Men träna det tänker jag fortsätta göra!!!

  2. Lisa skriver:

    Jag skriver under på varenda ord du skriver!! varenda gång jag säger att jag tränar för marathon får jag kommentaren: ”Ee…. jaha, du ser inte ut som en marathon-löpare, dom brukar vara mindre än dej”. Jaha tycker ja, så kan det kanske va, men jag tycker marathon är roligt, så skit du i hur stor jag är. Men jag förstår din frustration. Det finns inget i hela världen som stör mej så mycket som folk som säger att folk inom ”kroppsbyggarbraschen” är dom mest vältränade som finns. Hallååååååååå vill jag skrika, ni har glömt en grejj!! Hjärtat då?? Är inte det den viktigaste muskeln att vara stark?? Att många byggare skiter i den, det spelar ingen roll? Näe, jag skulle kunna skriva en roman om detta, men det är juh tråkigt att ha en roman i sitt kommentarsfält:P. men hellre fet-atlet än att ha en kropp som inte går att använda till nånting. Amen!:D

  3. Cath skriver:

    Jag vet precis! Nu börjar jag väl se lite mer vältränad ut än vad jag gjort, men halva min släkt är ”bred” och folk tror aldrig att de är så vältränade som de är. Jag stör mig också på att folk tycker att jag ser mer vältränad ut när jag gått ner i vikt, när jag förmodligen gått ner även i muskler.

  4. coyntha skriver:

    Vilket bra inlägg!
    Jag har alltid undrar samma sak. Jag är säkert att folk undrar om hur kan jag vara vältränad om jag är en liten tjockis!!
    Men jag är vältränad….
    Det är klart man springer mycket lättare om man väger mindre… men snart är vi där!!

    Jag har ett förslag… nyfiken??

    kram på dig!

  5. Kicki skriver:

    Kan bara hålla med dom andra. Mycket bra skrivet Linda och visst känner jag igen mig i allt. Har liten överkropp, men är i stället bred nertill och då kan man såklart inte springa varken långt eller fort.

    Men helt klart så är vi med extrakg dom som får jobba mest under ett lopp precis som du skrev om Stockholm.

    Strunta i vad andra tycker, för du vet att saningen är en anna och att du vist är vältränad.
    Kram

  6. Jessica skriver:

    Jag har varit båda. Den ”feta” större delen av mitt liv – även om ingen någonsin sa ngt då (BMI 27-33) och nu är jag den ”smala”.
    Jag är/känner mig mer dömd nu än då, vilket retar skiten ur mig.

    Jag brukar göra/tänka precis som Kicki skriver ”Strunta i vad andra tycker, för jag vet sanningen…”. Det är skitjobbigt att behöva försvara sin träningsmängd, matintag och allt det där så ja brukar också tänka att mycket bottnar i rädsla. Den allsmänskliga Svenska Rädslan över att någon annan är ”bättre” (pur inbildning från folks sida men de ser det inte själva). För är någon ”bättre” så blir man per automatik ”sämre” och då är det lätt att ha åsikter om andra för att dölja sin egen rädsla.

    Nä du bejb, rock on och försök att skita i vad andra tycker, bakom tyckandet finns oftast just rädsla. -Så ser jag på det.

  7. Men oj tjejer! Vilken pepp man fick när man kom tillbaka och läste kommentarerna. Jag skiter väldigt ofta i dessa människor – som tur är har barnet från mellanstadiet vuxit upp! Men jag blir ändå frustrerad mellanåt på människors ignorans.

    Tess, 5km ÄR jättebra! Det är inte alla som orkar springa så långt, stor eloge!

    Lisa men precis! Men sedan är det också den ständiga frågan, vad är vältränad egentligen? Är det den som kan springa långt och snabbt eller är det kroppsbyggaren eller är det den som kan båda? Vad är rimligt? (Sidospår men ack så intressant! :D)

    Cath, mjo såklart. Oftast när man går ner så är det också de där jävla musklerna som också försvinner – även fast man försöker undvika det.

    Coyntha, jaa vad är ditt förslag?! Jag är nyfiken!

    Tack Kicki för peppen! Jag skickar tillbaka den! Kramar

    Och Jessica, som du säger, smala människor blir också otroligt dömda

    Kärlek till er alla <3

  8. Oj, fick aldrig sista meningen klar:

    Jessica, som du säger, smala människor blir också otroligt dömda. Kan tänka mig att det är jättejobbigt för dig, du gör ju bara det du älskar men gemene man förstår sig inte på folk som tränar för att de gillar det utan tror att det alltid är kopplat ihop med vikt. Knasigt.

Leave a Reply