Mentala och fysiska spärrar

12 september, 2011

Har haft en konstig känsla i kroppen hela helgen, både mentalt och fysiskt. Saker stämmer liksom inte och jag vet inte riktigt vad som händer. I lördags skulle jag springa långpass. Först hade jag tänkt 20km men kände mig inte direkt sugen på att springa så kortare ner det till 14km. Detta sug brukar dock komma tillbaka när jag väl springer. Inte idag.

14km är inte speciellt lång eller jobbigt så när jag började springa kändes det ändå helt okej. Benen och pulsen var pigga men efter en 2-3km så dog jag mentalt. Kroppen var verkligen pigg men jag ville inget annat än sluta springa, inte för det var jobbigt, men jag tyckte det var så fruktansvärt tråkigt och ovärt. Samlade negativa tankar i flera kilometer, undrade om man verkligen får ut något av ett pass som är så sjukt omotiverande samt om jag skulle försöka ta mig hem istället. Slutade dock med att det kom en bra låt på radion som gav mig lite nytänding för att mentalt orka springa mina 14km. Speciellt snabbt gick det inte men vad gör det. Just nu är jag tacksam att jag kom hem överhuvudtaget.

Men hur kan man förklara detta beteende? Denna totala ovilja till något jag brukar gilla så mycket?

Och så igår. Kunde knappt sova under natten då jag var pigg trots lite sömn. Får ingen ro alls och på morgonen skulle vi till gymmet. Jag orkade inte. Nu var det kroppen som strejkade och psyket blev inte starkare än det. Jag är inte sjuk men jag verkar inte kunna få någon ro. Ge mig ro. Med detta väljer jag att avstå från dagens planerade distanspass och vilar istället. Kära kropp, vad är fel?

2 Responses

  1. Lisa skriver:

    oo, överträning på ingång låter det som! Var försiktig, kanske vila en dag eller två extra?

  2. Mjo jag är lite orolig :/ kan också vara stress – även fast jag inte har så mycket att vara stressad av just nu!

    Kör två extra vilodagar denna veckan för säkerhetsskull!

Leave a Reply