Posts Tagged ‘gravid’

Tankar om graviditeter

19 november, 2014

Några tankar så här på morgonkvisten (skrivet på datorn istället för telefonen då bebisen sover, yey!).

En sak som jag hade lite problem med att fatta efter graviditeten var just att jag inte längre kunde identifiera mig som gravid. Från att i flera månader haft identiteten gravid kvinna så var jag nu ”bara” kvinna. Det är en viss omställning att då helt plötsligt sluta vara det. Att inte längre behöva tänka på vad man äter för bebis skull (nåja), att inte behöva gå till gravidavdelningen på apoteket eller att någon reser sig på bussen för man har en gigantisk mage som väger ner en. Inte heller behöver man anpassa träningen efter status gravid och dras med så många gravidrelaterade krämpor att det finns en krämpa för varje bokstav i alfabetet. Eller att folk inte längre frågar hur jag mår och ser mig. För när bebisen kommit är man som kvinna helt plötsligt osynlig. Knappt någon som frågar hur jag mår eller hur den här nya mammarollen känns för mig (självklart har folk frågat mig hur jag mår och brytt sig, men fokus är ändå på bebis som det ska vara såklart).

Det märks tydligt på BB direkt efter förlossningen. Allt handlar om bebisen och självklart är det superviktigt! Men tänk så många kvinnor man hört om som haft en skräckupplevelse till förlossning och kanske har spruckit tre mil, allt för ofta blir dessa kvinnor också osynliga direkt. De blir sydda (och inte alltid helt korrekt) och får typ lite alvedon som smärtlindring. Sedan när man äntligen får skickas hem så är det enda man som nybliven mamma får höra är att man ska göra knipövningar. Okeeej, fine. Det visste jag också men det är inte mycket guidning man får i hur man ska göra dessa förbaskade knipövningar och knappt ens varför. Jag har fortfarande problem 2 månader senare att verkligen känna om det är rätt muskler jag aktiverar eller ej, min bäckenbotten verkar vara episkt svag för jag har grova problem att ”knipa av min kisstråle”. Tack som fan att internet finns som kan hjälpa mig aningens mer.

Sedan måste vi också nämna hela problematiken med magmusklerna som blivit separerade under graviditeten. Visste ni att de bara spontanväxer ihop hos bara en del av alla kvinnor under de första fem veckorna? Ibland kan de ta ett helt år. För många så gör de inte det alls och kan leda till att man får en mage som är så uppblåst att man ser gravid ut jämt med tillhörande ryggproblem tills man tar tag i det och fixar? För det går att fixa, ganska lätt faktiskt (i vissa fall inte så lätt då operation kan krävas), och det fortfarande även om det gått många år sen graviditeten. Krävs tålamod, lite enklare andningsövningar (som man inte blir svettig av) och att inte göra några situps eller andra tunga magövningar. Appen mammamage har många bra övningar som beskriver och fixar detta fenomen, diastas, djupare och bättre. Googla det ordet så står det hur ni kollar det på er själva och mer info om det.

Det gör mig bara så provocerad att det är så få kvinnor som vet om detta då MVC inte nämner det alls. Hur svårt att det varit för dem att kolla detta samtidigt som de kollar att man kan knipa ordentligt på efterkontrollen? Åter igen, tack internet och tack alla bloggar som finns där för att upplysa om kvinnorelaterade åkommor som annars hamnar i glömskan.

Men ja, för att knyta ihop det. Nu har jag status nybliven mamma istället för gravid vilket är en helt underbar titel. Men ibland känns det ändå konstigt att status gravid bara är något temporärt. Något där långt borta som jag glömmer bort mer och mer. Som nu i efterhand inte alls känns som det höll på i en evighet och inte alls var så jävla jobbigt och tråkigt som jag vet att jag tyckte det var. Och bra är väl det för annars hade fan inte många kvinnor haft fler än ett barn.

Tillbaka till blogglivet

17 oktober, 2014

Vart börjar man? Första inlägget på två år och tusen saker har självklart hänt. Sist skrev jag om Malmö Halvmarathon vilket är synd, för Lidingöloppet som jag sprang där samma år på höstkanten var mitt bästa lopp någonsin. Allt flöt på otroligt bra och jag njöt till fullo.
Men snabbspolar vi lite så har jag hunnit vara på bröllopsresa i Peru som var helt utom denna värld (både på gott och ont). Där gick vi bla inkaleden upp till Machu Picchu och besökte Amazonasdjungeln i 8 dagar vilket är något jag fortfarande knappt fattar att jag varit med om när jag tittar på bilderna från resan. Kort sammanfattat: Fantastiska vyer, otroligt trevliga människor, tusentals äckliga insekter (kackerlackor som flyger, usch!), myggbett och en tropisk värme man avlider i.

Dock är det största som hänt är det lilla pyr som nu föddes den 24:e september. Min och Sebastians son, Ludwig. Från att ha varit gravid sedan årsskiftet till att han nu ligger här bredvid mig är så galet sjukt, men samtidigt så fantastiskt att jag blir gråtfärdig bara av tanken. Min graviditet har varit lätthanterlig, självklart har jag haft nästan alla gravidkrämpor från A till Ö (det finns seriöst en krämpa på varje bokstav), men de har alla vara relativt lindriga. Det tråkigaste var att jag fick sluta med löpningen redan i vecka 14 för jag fick ont på ”fel” ställen, men jag fortsatte med promenader och styrketräning istället nästan till slutet. Jag slutade jobba tre veckor innan beräknat datum (29 sept) och sista veckan minns jag var tung. Inte för att jag var så överdrivet stor eller för att mitt jobb är fysiskt krävande (alls), men bara projektet att sova om nätterna, gå upp och klä på sig, åka till jobbet och gå upp för trapporna till kontoret var typ vad jag orkade med på en dag.

Linda gravid vecka 37

Linda gravid vecka 37

Även fast graviditeten var lindrig så tyckte jag det var fasansfullt tråkigt att vara gravid, jag är inte imponerad alls. Har saknat min kropp, har saknat att den inte fungerat som den ska så himla länge och att den fortfarande inte är helt lagad än och kommer inte vara det på ett bra tag framåt. För faktum är att jag vill ha barn och graviditeten är ett nödvändigt ont för att uppnå det (duh), men det betyder inte att jag måste tycka om det eller att jag älskar mitt barn mindre för det.

Så med andra ord, hej igen bloggen! Jag ska försöka skriva i dig om mitt otroligt spännande liv som mammaledig med allt vad det innebär; ca tusen bebisbilder, vyer från mina dagliga promenader och förhoppningsvis träningsbilder när det kommer igång på riktigt igen!