Posts Tagged ‘träning’

Mammaträning deluxe

7 december, 2014

Jag är jätteivrig att komma igång igen på riktigt efter graviditeten. Alltså, på riktigt verkligen superduperivrig! Har inte sprungit sedan typ mars och styrketräningen slutade jag med ca en månad innan beräknat datum. Så jag vill så gärna känna mig stark igen! Och även om jag självklart vill gå ner mina mammakilon igen är det absolut inget fokus på det då amningen är i första rum. Det vore sämst om mjölkproduktionen skulle gå ner eller det utlöses farliga lagrade gifter i kroppen för att jag skulle ”banta” eller nåt. Men stark igen, det kan man bli utan påverkan!

Dessvärre glömmer jag därför lätt bort att det faktiskt bara gått drygt 2 månader sen förlossningen. Det är verkligen ingenting men ändå måste jag säga att jag redan hunnit bli mycket starkare på denna korta tid. Så vad för spännande mammaträning har jag gjort?

Första barnvagnspromenaden var ungefär en vecka efter förlossning och det var djävulskt tungt. Det gjort väldigt ont i nedre regionen pga av trycket och det gick såååå, så långsamt. Jag försökte gå oftare och fick ganska snabbt lugna mig igen då jag började blöda klarrött i avslaget (= not good) som är ett tecken på överansträning. Bara att backa igen tills det började kännas lättare och lättare tills jag ca en månad senare satte ett mål på att gå minst 2 mil i veckan och gärna med vissa partier i ett snabbare tempo. Och det har jag hållt sedan dess och jag är verkligen stolt över det! Sedan är jag även tacksam att bebisen gillar att ligga och mysa i sin vagn utan större protester.

Annars har jag som tidigare nämnt använt mig av appen ”Mammamage” för att få ihop mina magmuskler igen. Och jag kämpar vidare med den appen och de förbannade knipövningarna som fortfarande måste stärkas upp. För 3 veckor startade jag även med tabataintervaller hemma med min kroppsvikt. 2 ggr i veckan har jag satt som mål och varje pass är 6-7 övningar där jag kör 8 intervaller på 20 sek med 10 sek vila mellan varje. Mycket effektivt och man (jag) blir väldigt trött. Sammanlagt att jag fått ihop 6 pass under dessa veckor och jag har redan blivit starkare. Klarar armhävningar på fötter igen även om jag kör de flesta i intervallen på knäna. Likadant är det i samtliga övningar jag kör och det känns underbart. Kroppsviktsövningar kommer jag fortsätta med tills januari då jag ska träffa min PT och jag får se hur jag går vidare från det. Hoppas även på att kunna jogga lite igen där i början av februari igen. Åhhhh träning, how I missed you! <3 [caption id="" align="aligncenter" width="590" caption="Tabataintervaller på hemmaplan bredvid julgranen"]image[/caption]

Upp och ner

22 oktober, 2014

Det är sjukt hur olika det kan vara från dag till dag. Upp och ner, kaos och icke kaos. Vissa dagar hinner man med massa (dvs ca 2 saker som tex en promenad och dammsuga) och andra dagar ca noll då man har en bebis som vill ha närhet x10000 dygnet runt (och självklart får det). Idag har varit en av den senare sorten och tårarna har runnit fler än en gång av frustration (alltså mina tårar).. men ja, det bygger karaktär antar jag.

Men igår var en bättre dag och jag gick på premiärpromenad med nya löparskorna. Mycket snajsiga och lila. Istället för vagn testade jag att gå med bebis i bärsjalen som jag sytt själv (dvs köpt tyg, klippt tyg, sytt raksömn på ett ställe så tyget sitter ihop på längden. Mycket svårt.) Luddisen somnade direkt så succé för den även om han gillar att sova i barnvagnen också! Dock tyckte min rygg det var lite tuffare, men tänker att jag blir starkare för varje gång.

Sjalbebis

Sjalbebis

I övrigt försöker jag skynda långsamt med träningen för att undvika skador och så att mage och bäckenbotten blir hela igen. Detta betyder promenader (dödens tristess) och enklare magövningar enligt appen ”Mammamage”. Tanken är att om ca en månad börja med enklare styrketräning och kondition.Otroligt duktigt av mig att hålla tillbaka tycker jag, har längtat så efter att få träna normalt hela graviditeten!

Tillbaka till blogglivet

17 oktober, 2014

Vart börjar man? Första inlägget på två år och tusen saker har självklart hänt. Sist skrev jag om Malmö Halvmarathon vilket är synd, för Lidingöloppet som jag sprang där samma år på höstkanten var mitt bästa lopp någonsin. Allt flöt på otroligt bra och jag njöt till fullo.
Men snabbspolar vi lite så har jag hunnit vara på bröllopsresa i Peru som var helt utom denna värld (både på gott och ont). Där gick vi bla inkaleden upp till Machu Picchu och besökte Amazonasdjungeln i 8 dagar vilket är något jag fortfarande knappt fattar att jag varit med om när jag tittar på bilderna från resan. Kort sammanfattat: Fantastiska vyer, otroligt trevliga människor, tusentals äckliga insekter (kackerlackor som flyger, usch!), myggbett och en tropisk värme man avlider i.

Dock är det största som hänt är det lilla pyr som nu föddes den 24:e september. Min och Sebastians son, Ludwig. Från att ha varit gravid sedan årsskiftet till att han nu ligger här bredvid mig är så galet sjukt, men samtidigt så fantastiskt att jag blir gråtfärdig bara av tanken. Min graviditet har varit lätthanterlig, självklart har jag haft nästan alla gravidkrämpor från A till Ö (det finns seriöst en krämpa på varje bokstav), men de har alla vara relativt lindriga. Det tråkigaste var att jag fick sluta med löpningen redan i vecka 14 för jag fick ont på ”fel” ställen, men jag fortsatte med promenader och styrketräning istället nästan till slutet. Jag slutade jobba tre veckor innan beräknat datum (29 sept) och sista veckan minns jag var tung. Inte för att jag var så överdrivet stor eller för att mitt jobb är fysiskt krävande (alls), men bara projektet att sova om nätterna, gå upp och klä på sig, åka till jobbet och gå upp för trapporna till kontoret var typ vad jag orkade med på en dag.

Linda gravid vecka 37

Linda gravid vecka 37

Även fast graviditeten var lindrig så tyckte jag det var fasansfullt tråkigt att vara gravid, jag är inte imponerad alls. Har saknat min kropp, har saknat att den inte fungerat som den ska så himla länge och att den fortfarande inte är helt lagad än och kommer inte vara det på ett bra tag framåt. För faktum är att jag vill ha barn och graviditeten är ett nödvändigt ont för att uppnå det (duh), men det betyder inte att jag måste tycka om det eller att jag älskar mitt barn mindre för det.

Så med andra ord, hej igen bloggen! Jag ska försöka skriva i dig om mitt otroligt spännande liv som mammaledig med allt vad det innebär; ca tusen bebisbilder, vyer från mina dagliga promenader och förhoppningsvis träningsbilder när det kommer igång på riktigt igen!